Vår historia

Örebro läns museum är ett av de äldsta länsmuseerna i Sverige, med rötterna i en förening som bildades redan 1856. Sedan dess har det hänt mycket i Sverige, världen och i Örebro län. Och museet har följt med i tiden.

Sveriges äldsta länsmuseum

Örebro läns museum är ett av de äldsta länsmuseerna i Sverige, lite beroende av hur och vad man räknar. Många museer har samlingar med rötter i 1700-talet, så även Örebro läns museum genom de samlingar från Karolinska skolan som museet fick när de första utställningarna öppnade på Örebro slott 1887. Den första specialbyggda länsmuseibyggnaden uppfördes två år tidigare, i Växjö, 1885. Det som emellertid gör Örebro läns museum unikt är att här grundades den allra första fornminnesföreningen år 1856. I flera andra län bildades därefter likadana föreningar i snabb takt.

Baron Nils Gabriel Djurklou. Fotograf: Bernhard Hakelier.Förstora bilden

Baron Nils Gabriel Djurklou. Fotograf: Bernhard Hakelier.

Den första föreningen och dess grundare

Drivande i bildandet av Föreningen för Nerikes folkspråk och fornminnen var Nils Gabriel Djurclou. Han blev sekreterare i föreningen och Gustaf Wilhelm Gumaelius ordförande. Det finns anledning att uppehålla sig vid dessa intressanta personer en stund.
Djurclou var godsägare och hade avlagt examen i Uppsala. Han arbetade vid Riksarkivet en kort tid och några år för Vitterhetsakademin. Hans stora intresse var folkspråk och fornminnen och han utgav böcker som trycktes i stora upplagor. Samtidigt arbetade han för sjösänkningsföretaget Hjälmaren och Kvismaren, som på sin tid ansågs det vara det största i Europa, och blev när arbetet väl kom igång bolagets direktör.
Gumaelius var prost i Örebro och stadens starke man. Han satt i riksdagen för de konservativa men hade också ett starkt socialt patos. Han var medlem i Götiska förbundet och kallades den siste göten. Han var författare till ett diktverk om frihetshjälten Engelbrekt och den som låg bakom uppförandet av Engelbrektsstatyn på Stortorget vid Nikolaikyrkan (dit Engelbrekt hade förts efter mordet vid Göksholm år 1436).

Gustaf  Wilhelm Gumaelius. Fotograf: Bernhard Hakelier.Förstora bilden

Gustaf Wilhelm Gumaelius. Fotograf: Bernhard Hakelier.

Gumaelius drev i riksdagen frågan om ett fornsaksmuseum i varje provins (det var så man då talade om länen utanför Stockholm).

Och året var 1856

Från och med omkring mitten av 1800-talet startade flera processer i Sverige, såsom urbanisering, förändrat politiskt system, och förbättring av skolsystemet med mera. Det moderna industrialiserade landet växte långsamt fram. Historia och kulturarv får ofta en uppgift vid stora omvälvningar i samhället. Upplevelsen av att en gammal värld var på väg att försvinna var stark. Föregångsgestalter i samhällsutvecklingen från olika politiska läger engagerade sig i att både försöka bevara historien och samtidigt utveckla landet. Djurclou och Gumaelius är båda exempel på personer som förenade både samhällsutveckling och ekonomisk progression med intresse för historia och folkminnen.
Märkeshändelser just år 1856 är att Fredrika Bremers roman Hertha, som skulle betyda mycket för jämställdhetspolitiken, kommer ut.

Invigningen av Engelbrektsstatyn på Stortorget 1865.Förstora bilden

Invigningen av Engelbrektsstatyn på Stortorget 1865

Sveriges första affärsbank, SE-banken- grundas, vilket var viktigt för möjligheterna att kunna finansiera industriell och annan utveckling.En första motion läggs i riksdagen om att begränsa arbetstiden till 12-timmar (men avvisas!). Även i Örebro län var saker på gång. Sjösänkningarna har nämnts ovan, men de var ännu i sin linda. Örebro stad hade två år tidigare härjats av en stor stadsbrand som ödelagt stora delar av staden. Efteråt beslutades i snabb takt om en ny och för sin tid mycket modern stadsplan. Speciellt för länet är dock att här invigdes detta år den första normalspåriga järnvägen i Sverige sträckan Nora – Ervalla och i Järle finns Sveriges första stationshus. I länet fanns kreativitet och entreprenörskap, en grogrund för utveckling. Så kanske var det inte bara slumpen, utan just kombinationen av samhällsklimat och enskilda individer, som gjorde att den första fornminnesföreningen kom att grundas i just vårt län?

Bertil WaldénFörstora bilden

Bertil Waldén

Professionell utveckling

De första föreståndarna för museet hade andra utbildningar och yrken och de var från början inte ens avlönade. Museets första professionella tjänsteman, Bertil Waldén, tillsattes först 1928. Hans ställning var i början osäker. Genom Riksantikvarieämbetets insatser för att bygga och finansiera ett system av landsantikvarier, som skulle utföra tjänster åt staten samtidigt som de var länsmuseichefer, stärktes dock Waldéns ställning 1934 när han fick denna tjänst.
Under Waldéns tid började samlingarna växa och utvidgas till att även omfatta konst. Under hans tid blev Örebro en modern stad, hela stadsdelar med äldre träbebyggelse fick ge vika för folkhemmets betong, efterkrigstidens bostadsbygge och bilvänliga gator. Bertil Waldén var med om att rädda en del av byggnaderna och med dessa skapa kulturreservatet Wadköping.

WadköpingFörstora bilden

Wadköping

Det var också Waldén som drev frågan om en specialbyggd museibyggnad. Under 1940- och 50-talen börjar så smått personalstyrkan att öka. Det är dock främst från 1970-talet och fram till 2000-talets början som personalen ökar stadigt. Även utbildningsnivån hos personalen har höjts med tiden. På ett länsmuseum behövs många olika kompetenser främst akademiska men även praktiska. År 2006 hade länsmuseet 50 årsverken. Idag, har antalet årsverken minskat med hälften.

Museibyggnaden på Engelbrektsgatan 3

Museet
1953, bara en konsthall.Förstora bilden

Museet 1953, bara en konsthall.

År 1940 presenterades den första planen för ett museum i slottsparken, men på grund av kriget fick den läggas i malpåse. Valet av plats var inte särskilt populärt bland örebroarna. Dessutom hördes kritiska röster mot att träd som växte i parken måste avverkas för att göra plats för museibyggnaden.
Den dåvarande stadsarkitekten var heller inte nöjd och förordade en tävling med fler förslag. Han tyckte särskilt att utformningen av byggnaden i hörnet Trädgårdsgatan/Engelbrektsgatan inte tog hänsyn till att detta snart skulle komma bli en av stadens mest trafikerade gator. Där borde arkitekten Nils Tesch ha knutit kontakt med den breda allmänheten genom en upplyst hall, några större skyltfönster och entré direkt från gatan.

 

Konsthallen som blev den första etappen i bygget invigdes 1950. Den gjorde det möjligt att visa tillfälliga utställningar av konst något som tidigare inte varit möjligt och nu blev mycket uppskattat. 1956 bildas museets vänförening i samband med museets 100 års jubileum. Initiativtagare var Greta Hamilton, som redan tidigare engagerat sig för museet.

Greta
Hamilton (i vitt) och Gustaf VI Adolf vid invigningen av den nya
länsmuseibyggnaden 1963. Till höger antikvarie
Birgit Laquist.Förstora bilden

Greta Hamilton (i vitt) och Gustaf VI Adolf vid invigningen av den nya länsmuseibyggnaden 1963. Till höger antikvarie Birgit Laquist.

Hon skulle få stor betydelse för att etapp II av museet genomfördes och invigningen av det som är dagens museum gick av stapeln år 1963. Greta Hamilton ensam stod för 900 000 kr av de två miljoner kr som museet kostade. Det nya museet var givetvis mycket större än det gamla i slottet. Utställningssalarna var byggda för en modern museiverksamhet, med mycket luft och ljus. Det fanns flera basutställningar, bland annat den så kallade ”hantverksgatan” bestående av miljöer med verkstäder, affärer och bostäder inredda med kulturhistoriska föremål ur samlingarna.

Det fanns en konst- och stilhistorisk avdelning och en utställning med dräkter i miljö men även en forntidsutställning med kronologi från stenålder till medeltid. Man visade alltså både konst- och kulturhistoria, precis som tidigare, men det nya var också att frekvensen och antalet tillfälliga utställningar ökade.

En expansiv period

Pedagogiken och skolverksamheten fick också allt större betydelse. Under 1980-talet hade nya vindar börjat blåsa och uppsvinget för museerna i Sverige vad gäller resurser och professionalisering nådde också Örebro. Antalet anställda växte snabbt under en ganska kort tid, liksom ambitionerna.

Museets
invigning 1963 Birgit Laquist visar de nya utställningarna för kung Gustaf VI.Förstora bilden

Museets invigning 1963 Birgit Laquist visar de nya utställningarna för kung Gustaf VI.

De gamla basutställningarna, vilka en del daterade sig tillbaka till invigningen på 1960-talet, kändes omoderna och museet ville växa. Det ledde fram till beslutet att skilja konsten och kulturhistorian åt, samt att bygga nya kulturhistoriska utställningar på Örebro slott. Dessa skulle bli mer tematiska, samt ta in samtiden både vad gäller val av ämnen, aktuell forskning men också formmässigt. I januari 1994 invigdes slottsutställningen och i mars samma år bytte länsmuseibyggnaden på Engelbrektsgatan namn till Konstmuseet. Men bara några år senare lämnade man slottet på grund av hyreshöjningar och att besökarna hade svårt att hitta dit. Konstmuseets historia var också all och namnbytet gick tillbaka. Andra viktiga etapper i museets sentida historia är bland annat då Franska salen byggdes om till restaurang (2003) och hörsalens renovering (2010).

Samlingarna

Landsantikvarie
Egon Thun förbereder ny forntidsutställning, 1970-talets slut.Förstora bilden

Landsantikvarie Egon Thun förbereder ny forntidsutställning, 1970-talets slut.

Örebro läns museum har en stor samling av kulturhistoriska föremål samt en konstsamling ett bibliotek och ett arkiv. Föremålssamlingarna är en av de största länsmuseisamlingarna i landet med ca 250 000 föremål.
Det första föremålet som skrevs in i museets liggare var en tjocknackig flintyxa. Insamlingen var i början inriktad på ”fornsaker” men den tidigaste ordningen innehåller också kategorier för bland annat kyrkliga konstföremål, etnografika, ”fruntimmersarbeten” och personhistoriska föremål. Med den andra föreningen från 1873 tog insamlingsarbetet fart och samlingarna började visas för allmänheten i utställningar. I den förening som grundades 1906 utvidgades insamlingen till verktyg, maskindelar och industriprodukter från företag i länet. I ett reportage från 1915 presenteras utställningarna på slottet. Där fanns utställningar av historiska föremål, en allmogeavdelning, en fornminneshall, avdelningen för högre stånden, föremål från bl.a. borgarkårer och brandkåren och en kyrksal. I de tidiga slottsutställningarna hade man en ambition om att visa upp hela samlingarna och Bertil Waldén konstaterade vid sitt tillträde på 1930-talet att föregångarna mer satsat på en estetisk presentation än en vetenskaplig.

Slottsutställningen 1993-94. Landsantikvarie David Damell med medhjälpare.Förstora bilden

Slottsutställningen 1993-94. Landsantikvarie David Damell med medhjälpare.

 

I början samlade man inte målinriktat på konst, men 1891 tog man emot en deposition från Nationalmuseum av tre oljemålningar. På 1930-talet ökade konstintresset, inte minst samtidskonst. 1928 hade museet ett 50-tal verk och ett femtontal år senare hade samlingen nästan tredubblats genom både gåvor och egna inköp med hjälp av pengar från prins Eugens fond. Samlingarnas tillväxt var stor under sista halvan av 1900-talet. Detta hade olika orsaker. Insamlingen var numera professionell, man samlade för forskning och för studiesyfte, inte bara för att ställa ut. Dels kom annan verksamhet att påverka insamlandet. Till exempel gjordes stora nyförvärv inför de utställningar museet byggde i Wadköping i början av 1960-talet, en handelsbod och ett skomakerimuseum med mera.

Tjocknackig yxaFörstora bilden

Tjocknackig yxa

 

I Samdoks anda gjordes stora samtidsdokumentationer under 1970- och 80-talen med tillhörande stora föremålsförvärv. Bengtarsko (som är en del av Skoindustrimuseet i Kumla), Nyhems bageri och Bastkärns gruva är exempel. Särskilt under 1980-talet var det ekonomiska läget gott, optimismen var stor, liksom personaltillväxten. Djupgående samarbeten inleddes, med Landstingsmuseet och Stiftelsen Örebro läns tekniska museum. Det sistnämnda ledde till att museet i början av 1990-talet övertog de samlingar som visats på Tekniska museet på hamnplan och på Lantbrukstekniska museet i Karlslund.

Slottsutställningen, fiskeriavdelningenFörstora bilden

Slottsutställningen, fiskeriavdelningen

Museets magasin hade inte följt med i den snabba samlingstillväxten. Under 1990-talets början inleddes inflyttningen i kasern Narva på gamla I3-området. Här kunde för första gången merparten av föremål, arkiv och fotosamlingar förvaras i samma byggnad (ca 6000 m2) och ambitionen vad gäller tillgänglighet och visningsbarhet var hög. Denna satsning, under namnet Länsarvet, ledde till att museet fick utmärkelsen årets museum år 1998.

Under senaste 20-årsperioden har samlingarna fortsatt att växa, först med I3:s regementsmuseum (1997), senare med landstingsmuseets samling (2003), Ulla Viottis donation och Karl Axel Pehrsons stiftelse med tillhörande samling (2005).

Slottsutställning, kyrksalFörstora bilden

Slottsutställning, kyrksal

Vad har museet ägnat sig åt sedan 1856?

Ett museum kan vara så mycket! De flesta tror att det handlar mest om att göra utställningar och samla och vårda gamla föremål. Men ett museum, kanske framför allt ett länsmuseum är så mycket mer.
Den första föreningen från 1856 hade på sitt program folkspråket, folklivet, folksånger, fornlämningar, fornsaker och gamla handlingar. Man upptecknade, avtecknade, beskrev, upprättade planer och kartor.
Insamlingen av saker var däremot sparsam. I början av 1900-talet när föreningen ombildats och omorganiserats räddade man bergsmansgården Siggebohyttan.

Slottsutställningen.
Museiföreståndare Hugo Hedberg och två pojkar i forntidsavdelningen. Ca 1910.Förstora bilden

Museet i slottet. Föreståndare Hugo Hedberg och två pojkar, ca 1910.

Insamlingen av arkivalier tog fart. Museet har haft en roll i kulturminnes- och senare kulturmiljövården utfört arkeologiska undersökningar och etnologiska och byggnadsantikvariska dokumentationer samt restaureringar och konservering. Från 1873 har stått på museets program att visa konst. Från 1930-talet tog ambitionen att visa samtidskonst för en bred publik fart.

Museet har sedan 1970-talet haft en stödjande funktion för länets hembygdsförbund. Hemslöjdskonsulentverksamheten samt konstkonsulenten överflyttades från Örebro läns landsting 2006. Konstkonsulenten återgick till Region Örebro län 2016.
Museet har verkat för och i hela länet oaktat att det i början hade Nerike i namnet. Däremot har länsmuseet kanske inte synts i hela länet? Den senare ambitionen tog fart under 1970-talet genom till exempel vandringsutställningar, samtidsdokumentationer och pedagogiska museilådor för skolor. Grundläggande för museets inriktning har hela tiden varit att spegla det som hänt i länet. I utställningsverksamheten har dock både nationella och internationella utställningar visats och i konstsamlingen finns inte bara regionens konstnärer utan även nationella.

Interiör
från Länsarvet, de teknikhistoriska samlingarna övertagna från Stiftelsen
Örebro läns tekniska museumFörstora bilden

Interiör från Länsarvet, de teknikhistoriska samlingarna övertagna från Stiftelsen Örebro läns tekniska museum

Driftsformer och finansiering

1856 - Den första föreningen ”Föreningen för Nerikes folkspråk och fornminnen” från 1856 är verksam så länge Djurclou driver den men hamnar sedan i dvala.
1873 – Djurclou tar initiativ till att upplösa den gamla föreningen och inrätta en ny vid namn ”Nerikes fornminnesförening” med landshövdingen som ordförande enligt mönstret från andra fornminnesföreningar (byter 1904 namn till Örebro läns fornminnesförening). Så värst framgångsrik var föreningen inte initialt men på 1880-talet började det lossna under inflytande från den entusiasm Arthur Hazelius lyckades väcka i hela landet genom sitt arbete bl.a. med Skansen. Föreningen ville inrätta ett fornminnes- och konstmuseum.

Sjuksköterskemärke
från Landstingsmuseets samlingar.Förstora bilden

Sjuksköterskemärke från Landstingsmuseets samlingar.

1906 – grundades en kulturminnesvårdande länsförening inriktad på att skapa ett verkligt länsmuseum på initiativ av rektorn på Kävesta folkhögskola, Johan Wilhelm Jonsson, och disponenten på Laxå bruk, Carl Sahlin. Den fick namnet Föreningen Örebro länsmuseum. Denna förenings första och största uppgift blev att rädda bergsmansgården Siggebohyttan.
1910 - de båda föreningarna slås samman under namnet Örebro läns museum.
1930 – Örebro läns hembygdsförbund bildas.
1950 – etapp I av museet klar, Föreningen Örebro läns museum slås samman med Örebro läns hembygdsförbund.
1978 – Stiftelsen Örebro läns museum inrättas efter att Örebro läns hembygdsförbund och Örebro läns museum organisatoriskt skiljts år.
1990 – Örebro kommun drar sig ur länsmuseet och landstinget tar över hela finansieringen (av de övriga länsmuseerna i landet är det bara i Gävleborg som inte värdkommunen Gävle är en av finansiärerna).

Interiör från Siggebohyttans bergsmansgård.Förstora bilden

Interiör från Siggebohyttans bergsmansgård.

Läs mer

Bengt Viktorson, 2006, 1856! – 150 år i kulturarvets tjänst. Från bergslag och bondebygd 2006.

Anne-Marie Lenander Fällström & Björn Svärd, Prosten Gustaf Wilhelm Gumælius. En levnadsteckning.

Länsstyrelsens sida om museet på Engelbrektsgatan 3. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Faktaruta

Götiska förbundet
Götiska förbundet var ett litterärt sällskap stiftat 1811 i Stockholm. Syftet var att i romantikens anda återskapa "de gamle göters frihetsanda, mannamod och redliga sinne" och "till forskning i de Gamle Göthers sagor och Häfder vare hvarje förbundsbroder ovillkorligen förpliktigad." Bakgrunden finns i t.ex. napoleonkrigen, förlusten av Finland, den ny successionsordning (ätten Bernadotte) och behovet av att skapa en nationalkänsla.
Sällskapet utgav tidskriften Idun. I den publicerade Erik Gustaf Geijer diktverket Frithiofs saga som blev en stor succé. Den trycktes i stora upplagor och alla bildade i Sverige läste den. Diktverket översattes och spreds dessutom i stora delar av Europa.

Begreppet länsmuseum
Begreppet länsmuseum etablerades nationellt på 1930-talet inte minst genom riksantikvarien Sigurd Curman försorg. Hans ambition var att det i alla 24 län (idag är de 21) skulle finns ett professionellt lett museum med en tjänstemän som också kunde agera som Riksantikvarieämbetets utsände.

Samdok
Samdok är ett nätverk och samarbetsorgan för kulturhistoriska museer och andra kulturarvsinstitutioner som sedan 1977 arbetar med kunskapsuppbyggnad och erfarenhetsutbyte kring undersökningar och insamling. Samdoks verksamhet bygger på medlemsinstitutionernas aktivitet och arbetsinsatser. Förr administrerades Samdok från Nordiska museet.