Torshammaren från Eketorpskatten

Det land som idag är Sverige var under vikingatiden (ca 700-1050 eKr) inget enhetligt rike. Men stora delar av detta område hade livlig kontakt med omvärlden. Det som skulle bli Sverige låg kanske i världens utkant men var inte isolerat.

Vikingar reste långväga och kom tillbaka med märkliga ting och märkliga idéer. Långt innan Ansgar (801-865) anlände till Birka från Tyskland så måste det ha funnits många i vårt land som redan hade kommit i kontakt med kristendomen. En del av dem hade kanske omvänt sig när de var ute på resa, avsagt sig asatron och låtit döpa sig. Men när de kom tillbaka hit var det antagligen inte så lätt att upprätthålla den nya tron. Kanske gick de tillbaka till asagudarna eller kanske blandade sig de båda religionerna och Jesus, eller Vitekrist som tidens folk kallade honom, blev, vid sidan av Tor och Oden, en av många gudar som man kunde åberopa när det behövdes. Andra gick inte så långt som till omvändelse men kom hem med idéer från både kristendom och islam. Antagligen skapades runskriften genom sådana internationella influenser.

Kristnandet av det som skulle bli Sverige gick verkligen inte i en handvändning. Det var en process som tog många hundra år. När den var över fanns Sverige som ett enat rike. Som så många gånger tidigare och senare gick det inte att skilja på politik och religion.

Det finns inte så mycket säker kunskap om asatron, hur den utövades och styrdes. Myterna om dess omfattande gudavärld finns bevarade men inte mycket annat. En del hävdar att asatron var generös och ganska lätt kunde acceptera nya gudar och berättelser som en del av sitt universum. Det hävdar Stefan Haase (f. 1946) som skrivit om Lau sockens historia på Gotland. Han menar till och med att det kanske fanns kristna kyrkor och asatempel samtidigt i samma trakt:

”Här i Lau kan det ha funnits två helgedomar, en för de Asatroende och en för de Kristna. Den kristna kyrkobyggnaden var nog av ortodox typ. Var exakt helgedomarna låg vet vi inte, för man har inte hittat några spår av varken Asatemplet eller den första Kyrkan av trä, vi vet bara att dopfunten i kyrkan tillhört den första kyrkan.”1

Det finns många spår av hur asatron och kristendomen existerat parallellt. Kanske var samexistensen i början mest fredlig. Men i takt med att kristendomens inflytande ökade blev dess tolerans mot annan tro allt mindre. Under lång tid stod det dock och vägde.

På en åker nära Riseberga kloster i Edsbergs socken gjordes 1950 de första fynden av föremål som så småningom skulle bilda ett storslaget fynd kallat Eketorpsskatten. Den består främst av silver men också av guldföremål och annat. De senaste fynden på samma plats hittades 2019. Skatten kanske inte är komplett än.

De flesta fynden hittades vid en utgrävning 1955. Ett flertal av fynden var spektakulära – ett av de största dräktspännen som har hittats, ett hängsmycke av silver i form av en hoprullad orm, en liten mansfigur med svärd och ett hängsmycke av guld med cloisonné-inläggningar sannolikt tillverkat i England på 600-talet, med mera. Enligt arkeologernas bedömningar var det fråga om en medveten skattgömma som sannolikt kom till runt 970 eKr, under den långa övergångstiden mot kristendomen. Maja Hagerman (f. 1960) skriver om Eketorpskatten:

”Av något skäl skulle dessa gamla smycken alltså begravas i slutet av 900-talet. Deras dagar var räknade och deras användningstid tydligen över. Någon ansåg att det var dags att göra sig av med sitt hedniska silver. Var det en person som kände sig trängd av en framryckande kristen kungamakt?”2

Forskarna Nanouschka Myrberg Burström och Florent Audy betonar mer andra krafter än religionens. De skriver så här:

”Vi menar dock att om man vill förstå de socioekonomiska förhållandena bakom införsel och deposition av ädelmetaller i Närke är det mer relevant att fokusera på landskapets geografiskt och politiskt strategiska belägenhet än på järnhanteringens eventuella ekonomiska överskott. Under vikingatiden låg Närke i skärningspunkten mellan svears och götars maktområden. Här passerade viktiga kommunikationsleder som förband Mälardalen och områdena norr därom med Västsverige, Norge och Danmark.”3

I Eketorpskatten finns förvisso ett antal saker med anknytning till den hedniska asatron, bland annat ett hängsmycke av silver i form av en liten torshammare. Men där finns också ett annat hängsmycke av silver i form av ett kors. Och därtill en mängd arabiska mynt. Denna blandning av kulturer och trosinriktningar är inte unik. Hela vikingatiden är en övergångsperiod präglad av ett inflöde av idéer, mode, teknik med mera från den omgivande världen. Det finns ett flertal exempel på att kors och torshammare använts parallellt och hittats tillsammans.

Även om många vikingar måste ha kommit i kontakt med islam så var det kristendomen som fick fotfäste här i Norden. Men det tog sin tid. Den nya religionen var okänd och oprövad. Den gamla levde kvar länge. Ända fram på 1500-talet finns det beskrivet hur man i avlägsna landsändar återföll till asatron när det var kristid. Vid den tiden kunde det vara mycket riskabelt att ifrågasätta den kristna kyrkan. Det var då rättegångarna mot häxor och kättare fick fart.

Peter Ekström

Artikeln är finansierad med medel från Kyrkoantikvarisk ersättning, Svenska kyrkan. Dnr. FKAE 2020-1038