Tallrik med salva och pentagram

Engelska sjukan – så kallades länge sjukdomen rakit eller rakitis. Den beror på D-vitaminbrist och den kan ge kraftfulla symtom som kan leda till döden. Det tydligaste symtomet är att skelettet mjuknar och missformas. Namnet kom till runt förra sekelskiftet då många engelska barn fick denna sjukdom. Den kan kopplas till industrialismen och att många flyttade in till städerna från landsbygden. Bostäderna var ofta undermåliga och mörka. Rakit kan bland annat uppstå genom solbrist då man inte kan bilda kroppseget D-vitamin. Den gången kände man inte till något botemedel. Idag brukar en vitaminkur på ett par månader vara tillräcklig för fullständigt tillfrisknande.

Innan man kände till vitaminer, vad engelska sjukan berodde på och hur den skulle botas, fanns allehanda kurer – mer eller mindre hemgjorda – för att få bukt med denna fruktade sjukdom.

I Örebro länsmuseums samlingar finns en sliten liten trätallrik med kanske 20 cm diameter. På tallriken ligger en stelnad pasta som är täckt med en glasskiva vilken är fäst med några spikar. Enligt museets anteckningar är pastan en salva att användas mot engelska sjukan. Den är inköpt från Ekersby 1916. Salvans ingredienser är okända.

I den stelnade salvan är en femuddig stjärna – ett pentagram – inristad.

Detta tecken var sannolikt lika viktigt för den verkan som salvan tänktes ha, som de ingående ingredienserna. Pentagrammet är ett av de mest kraftfulla tecknen inom magiskt tänkande. Magins grundprincip är att de osynliga krafter som tänks finnas överallt runt omkring oss, kan påverkas om man vet hur.

Ett pentagram är en likformig femuddig stjärna som kan ritas med en enda sammanhängande linje. Om man förbinder stjärnans uddar så bildas en pentagon. Båda dessa figurer har ansetts ha magisk kraft. I Sverige kallades pentagrammet ibland för ett älvkors. Det finns många föreställningar förknippade med pentagrammet och det kan uppfattas som både en del av ”vit” magi och av ”svart” magi. Beroende på sammanhanget tänks pentagrammet kunna framkalla magiska krafter eller skydda mot dem.

En av föreställningarna utgår ifrån alkemins världsbild. Där är en av hörnstenarna tron att allt i världen är uppbyggt av olika kombinationer av de fyra elementen – eld, jord, vatten och luft. För att skapa liv krävdes dock ett femte element – kvintessensen. Ett pentagram kan syfta just på detta viktiga femte element.

Magi i olika former var föregångaren till religionerna. Men långt efter att de stora religionerna formats och slagit igenom, utövades magi vid sidan av. Då har den ofta kallats folktro. Även efter den moderna vetenskapens genombrott har magin levt vidare. Det finns antagligen många skäl till detta. Ett av dem är naturligtvis att, som när man för hundra år sedan inte förstod vad engelska sjukan berodde på, i brist på sann kunskap söker man ändå lösningar. Man behöver ha något att tro på. En tröst, ett hopp. Det har i senare tids forskning också visat sig att en sådan tro är en mycket viktig faktor inom vården.

Salvan på trätallriken var, med största sannolikhet, verkningslös. Den kunde knappast hjälpa det sjuka barnet men kanske kunde användandet av den ge föräldrarna lite hopp.

Friherren Nils Gabriel Djurklou (1829-1904) forskade om folkliv och magi i Närke. Han skriver 18601:

”Den mängd af underbara kurer, som af allmogen ännu idag användas, lemna ett rikt fält för forskaren. Särdeles uppmärksamhet förtjena sådana, som äro förenade med besvärjelser, och der den läkande kraften anses ligga i orden, som öfver den sjuke uttalas.”

Att barn blivit oförklarligt matta kunde skyllas på Näcken. Om detta skriver han:

”Den stackars Necken vill visst icke göra den späda varelsen något ont; men han tillhör ju de fördömdas skara, och därföre bringar hans lek ofärd. Barnet blifver matt och svagt efter hans besök, och modren måste därföre söka hindra dess förnyande. Med barnet på armen begifver hon sig till närmaste rinnande vatten, kastar stål deruti, och säger: ’Detta skall du leka med, men icke med mitt barn.’ En suck höres ur djupet, och necken är bunden. Farligare och svårare att afvisa äro Elfvorna…”

Peter Ekström

Artikeln är finansierad med medel från Kyrkoantikvarisk ersättning, Svenska kyrkan. Dnr. FKAE 2020-1038