Doppskon från Österhammarssjön

I augusti 1913 skänkte gårdskarlen E.F. Fredriksson ett vackert dekorerat bronsföremål till det som en dag skulle bli Örebro Läns Museum. Han hade hittat tingesten på torrlagd sjöbotten väster om Ässingån intill Österhammarssjöns utlopp, i Fellingsbro socken. Det är doppskon från änden på en svärdsskida, eller som det står i inventariekatalogen, en wärjslidspets.

Analysteckning av dekoren till höger.

Det här är ett ovanligt fint exempel på något som återkommer gång på gång i museets samlingar: forntida vapen påträffade vid odling på nyligen torrlagd mark efter 1800-talets sjösänkningsföretag. Det rör sig om spår efter en uråldrig sedvänja som började redan under jägarstenåldern för 7 000 år sedan. I tusentals år offrade folk vapen och redskap i vattendrag för att kommunicera med övernaturliga väsen. I det här fallet hör doppskon till en typ som var på modet ungefär år 950-1000, under den mellersta vikingatiden. Om det var ett komplett svärd med skida och allt som offrades är svårt att säga.

Motivkompositionen på doppskon är likadan på båda sidor: två fyrfotadjur som är intrasslade i varandra. Genom hålen i doppskons gulblanka metall syntes lädret som täckte svärdsskidan, kanske rödfärgat för en effektfull kontrast. Just den här modellen är vanligare i Sverige än i något annat land, men den tillhör inte de vanligaste här. Den var nämligen exklusiv och bars av särskilt förmögna män: samma slags doppsko har hittats i rika gravar vid Valsgärde i Uppland och Gjermundbu i norska Ringerike. Om man skall gissa var han som offrade doppskon kan ha bott så ligger Sällinge nära till hands med sitt ortnamn från den äldre järnåldern och sitt stora gravfält.

Litteratur

Androshchuk, Fedir. 2014. Viking swords. Swords and social aspects of weaponry in Viking Age societies. Statens historiska museum. Stockholm.

Fornminnesregistret

https://pub.raa.se/visa/objekt/lamning/82c2dd0a-c1b8-4786-924c-5a2362b07e51 Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.